Gugga

Tack för att ni kommenterar så rart om mina fantasier. Lägger nar bloggen under julen och återkommer med nya krafter. Jag skall gästa Dalarna under julen. Barnbarnen är målet, att få se deras förväntningar på tomten. Kommer han? Får vi et vi önskar? Frågorna slår kullerbytta i barnens ivriga hjärnor. I år skall vi pyssla även efter julafton, vi skall lära oss att virka och sticka. Tur att man slipper köksarbetet, jag brukar ladda diskmaskinen, Visst är jag duktig!

Jag önskar er en härlig och fin jul som varar fram till påska. Julpussat till er alla frånGugga.

Del 3

Mitt i nötknäckningen knackade det på dörren. Tystnaden inträdde blixtsnabbt och farfar frågade barnen om de trodde att det kunde vara tomten som knackade på deras dörr? Alla barnen bara nickade på sina huvud, ingen sade någonting det var knappt att de andades.

Än en gång knackade det på dörren, farfar ruskade på Viktor som var den äldste av barnbarnen och sade att han inte skulle låta tomten stå där ute och frysa fötterna av sig.

Tveksamt gick Viktor fram mot dörren, han såg sig om som för att få lite stöd. Då knackade det för tredje gången och Viktor slängde sig på dörrhandtaget och knuffade upp dörren. Han sprang fort som en Iller tillbaka till sin plats vid granen.

- Var det ingen där, undrade farmodern. Viktor svarade generat. – Jag vet inte. –

Dörrhandtaget rörde sig sakta ner och dörren gnisslade då den gled upp. In kom en tomte som var klädd i gråa kläder och en röd luva. Han kom fram till familjen och sade. Finns här några snälla barn? Det var tyst i rummet och barnen satt och tittade på tomten med stora ögon. Men nog finns det väl något snällt barn här i stugan, frågade tomten igen. Lilla Klara som bara var fyra år reste sig och sade. - Jag heter Klara och jag är alltid snäll. – Tomten skrattade och öppnade sin säck och rotade runt ett tag. Så hittade han ett paket som var inslagits i ett brunt papper. Klara gick fram till tomten och neg vackert och tackade för paketet. Nu var isen bruten och alla barnen var väldigt snälla, och alla fick sin julklapp.  Då alla klapparna var utdelade och tomten plockade upp den tomma säcken och bockade för de äldre och Tomten vinkade till barnen.

Han tände sin lykta och gick ut på gården. Det var en så vacker bild, då tomten stod i den gnistrande snön med sin lykta, han vinkade igen och försvann in i stallet. Farfar berättade att tomten alltid går in till djuren för att se till dem och tittar efter om där finns någon tomtegröt utställt till honom.

Farmor klappade i händerna för att få barnen att öppna sina paket. Alla barn fick ett paket var, de vuxna kunde få ett par raggsocker eller ett par underkläder, det tyckte barnen var så roligt för de var så stora så att alla barnen skulle kunna klämma sig in i kalsongen

Nu hördes steg ute på trappan, alla barnen tittade storögt på dörren, kanske tomten hade glömt ett paket.

Besvikelsen blev stor då det bara var Nisse som kom med svagdrickan.

- Det var fasligt vad mor hade gömt drickan väl i år, jag höll inte på att finna den.

Nu började lekarna att ta över, dans kring granen, kallades för långdans eftersom man inte kunde dansa runt granen för det var för trångt, och den var så liten att den fick stå i en vrå.

 Blindbock ville de större barnen leka för då visste de att de skulle vinna. Farfar hade hängt upp några äpplen i ett snöre i dörröppningen, den som kunde äta upp äpplet utan att använda händerna vann en pepparkaka extra. Medan barnen sprang omkring och lekte ta fatt sa farmor.

- Hör ni ungar, om ni skulle ta och gå ut och leka en stund innan ni skall i säng. I ett nafs åkte de tunga rockarna på och de rasade ut genom dörren.

Bakom stallet var en liten backe som barnen brukade åka ner för, så även denna kalla vinterkväll.

Kylan blev nog för svår så de bestämde sig för att hälsa på Brunte och se om tomtegröten var uppäten. Grötfatet var tomt och hästen stod tryggt i sin spilta. Viktor som var äldst frågade om någon av barnen varit inne i stallet tidigare på kvällen, för någon hade rafsat om i halmen.  

Nej, svarade   barnen och bedyrade att de inte rafsat i halmen. Viktor tog en räfsa och snyggade till i stallet. Och ser till sin förvåning att höet slängs tillbaka ut på golvet. Försiktigt smög han sig närmare höstacken med en spade i handen. – Vad håller du på med? Skall du gräva här inne? Barnen började fnittra men tystnade snabbt då mer halm hamnade på golvet.

Försiktigt tog Viktor med båda händerna och lyfte bort en hög med halm. Han släppte halmen och backade då han såg att något smått hade flyttat in i stallet. De andra barnen skyndade att försöka ta fatt någon av de små som Viktor hade sett. Då de hade sökt igenom hela halmhögen ser de en mindre trälåda som var gömd under halmstacken. De lyfte fram trälådan för att se om det var ett råttbo eller något annat. Viktor vände på lådan och sade förvånat – Det bor småtomtar i trälådan! –

Alla trängdes för att få se småtomtarna som farfar hade berättat om. De skulle vara hjälpsamma  och duktiga på att passa djuren.

Det blev stor uppmärksamhet inne i huset då barnen störtade in i stugan och berättade vad de funnit i stallet. Farmor tog barnen åt sidan och förklarade att hon hade lovat småtomtarna att inte berätta för någon att de fanns i stallet. Hon fortsatte, - Om det skulle komma ut var de vara tvungna att flytta. –

Det ville farmor inte för de bringade lycka till gården att ha småtomtar på sitt stall.

Från den dagen blommade farfars gård upp, han hade alltid de bästa grönsakerna i byn och mjölken från gårdens kor var den fetaste mjölken i hela landskapet.

Farmor och farfars gård gick i arv till Viktor som skötte gården i många år. Vem vet kanske gården ägs av Viktors barn och att småtomtarna fortfarande bor i gårdens stall.

Snipp snapp snut nu

så var sagan slut

 Tomtemoster  Gugga önskar alla en underbar jul och ett gott nytt år

Del 2

Jodå, nog lyste det i lekstugan, sakta smög hon sig ner mot lekstugan, det knarrade om hem hennes kängor så att det hörds in i lekstugan. Ett litet ansikte blir synligt i fönstret, en liten man i gråa kläder. Han sprang till dörren och ropade, - Vem du än är så kom hit, du drar på dig olycka om du inte kommer hit. Den lilla kvinnan viskade tyst, - vad är det du säger! Sprider du olyckor omkring dig vill inte jag vara med! - De tre barnen som satt och lekte på golvet blev så rädda att de kröp upp i moderns knä. Matilda var inte av den rädda sorten utan hon gick fram till lekstugans dörr, hon fick nästan gå ner på knä för att se något.

Där inne fann hon fem små tomtar, alla klädda i gråa kläder. Matilda blev så snopen att hon tappade hakan. Tomtefar bad henne att inte berätta för någon vad hon hade sett denna kväll i lekstugan. Det kunde hon gärna lova för ingen skulle ändå tro henne.

Matilda såg sig omkring i lekstugan och finner att det inte fanns några varma täcken inga mattor på golvet för att kylan inte skulle tränga in.

Hon stoppade in huvudet i dörröppningen och viskar. – Här kan ni inte bo, det är inte bra för någon av er att frysa. Jag går ut i stallet och ordnar en bra och varm plats där ute. Ni skall inte vara rädda för hästen, han är den snällaste som finns. En lite omskakad Matilda gick in i stugan och sade att hon kände sig lite trött, jag lägger mig en stund uppe på vinden för att få lite ro. Bonden såg oroligt på hustrun och nickade till Matilda.

Matilda började rota i sina kartonger och påsar om hon kan möjligen har några varma tygstycken av ull som hon kunde ge småtomtarna i lekstugan. Efter att ha tittat igenom i alla skrymslen å vrår packade ner allt i en liten låda. Hon smög försiktigt nerför vindstrappan och satte fötterna i sina träskor. Hon tog lådan med sig in i stallet och såg sig omkring efter en varm plats där småtomtarna kan få bo. Det sägs att det är tur att få en småtomte in i sitt hus. Hon gick tillbaka in i huset för att söka efter några varma filtar och annat som kunde hålla den kalla vintern ifrån småtomtarna. När hon tyckte att hon hade funnit tillräckligt med varma saker, gick hon tillbaka till lekstugan.

Hon viskade tyst att de skulle följa med henne till stallet. Ett svagt ljus lyste upp på trappan till huset och bonden kommer ut.

 - Men kära vännen vad gör du ute i snön? – Matilda stannade tvärt och såg på sin man och svarade

- Jag har hämtat den här trasmattan som jag tänkte ha i hallen. – Mannen var nöjd med det svaret.  Han vände om och gick in i stugan igen.

Så kom då äntligen julaftonen                                        

Barnen kom med alla sina telningar och det blev liv och rörelse i bondens lilla hemman.

Natten till julafton gick alla barnen med bonden ut till stallet för att hälsa på djuren och för att ställa ut grötfatet utanför stallet till jultomten. De stojade och sprang omkring och kastade snöbollar på varandra. Farfar fick nog en eller fler snöbollar på sig han också. Det utbröt ett snöbollskrig som inte slutade förrän farmor ropade in dem, för som hon sade, ni skrämmer ju bort jultomten! Det fungerade alltid.

Nu blev stugan både trång och varm då alla var samlade kring julbordet. Barnen fick sitta där det fanns plats. Skinkan fick Matilda mycket beröm för och barnen slogs om köttbullarna.

När alla var mätta och belåtna kom den äldste sonen, - Har mor mer svagdricka i källan? -

Oj, svarade modern med ett leende men kaggen är så tung, jag skulle han bett om hjälp innan vi satte oss till bords.

- Ingen fara mor, jag går gärna dit ner och hämtar drickan. Mor har väl som vanligt gjort drickan själv..

Matilda log och nickade åt sonen att ge sig iväg.

Nötskålen kom fram för nu skulle man leka filipin. Nötter knäcktes och besvikna ansikten från de som inte fick någon tvillingnöt. Ljudet som kom från de som lyckades att hitta en bubbel hasselnöt lyfte nästan på taket.

Julsaga

En kall afton för länge sedan då man ännu inte hade elektricitet. Man hade fotogenlampor och lyktor med stearinljus i. Det gav inte mycket ljus så man kunde inte göra så mycket då kvällen kom.

Kylan var förfärlig denna bistra kväll, nordan hade slagit till med full styrka.

Det låg en liten bondgård vid skogsbrynet, där man kunde se det fladdrande ljuset från fotogenlampan. Bonden reste sig och tog ner lyktan från spiken på väggen och tände lyktljuset.  Han satte på sig sin varma sticktröja och sin varma storväst, han tryckte ner sin fårskinnsmössa över öronen  och gick ut för att utfodra sina djur. Det doftade starkt av hö och hästskit, bonden drog in den starka doften genom och pustade ljudligt ut luften. Han gick glad fram till sin vackra men gamla häst och klappade honom på sidan, han hade döpt hästen till Brunte efter sin första häst som dog för femton år sedan. Bonden hade haft sin Brunte i många år, så de båda kände varandra mycket väl. Bonden pratade alltid med hästen då han var i stallet, det gjorde han även denna sena vinterkväll. Vintern hade kommit tidigt detta år.

Bonden lade ett täcke över Bruntes rygg och gned hans ben med torr halm. Brunte njöt av att bli ompysslad och puffade till bonden med sin bakdel. Så ja, sade bonden till hästen, jag vet att du gillat att bli ompysslad.

Under tiden smög sig katten in i spiltan och strök sig mot Bruntes ben. Kon vaknade också upp och råmade högt och grisen grymtade för full hals. Bonden skrattade åt djuren och sade. - Så ja, ni skall få mat allihop. –

Tystnaden lade sig sakta i uthuset, man kunde höra hur det knäppte i väggarna av kylan och andedräkten blev till moln från både bonden och djuren munnar. Denna vinter var isande kallt det knarrade under pjäxorna när man gick i snön.

När djuren fått sitt gick bonden tillbaka till stugan. Han såg med ett leende på den slitna lekstugan som han byggde till lilljäntan då hon var bara fyra år, nu är hon gift och mor till två gossar. Han stannade en stund och såg in i stugan hur hustrun malde kaffet. Hans hjärta slog lite starkare då han såg sin fru pyssla i köket.

 Huset var inte stort med den hade varit stor nog för hans familj. Han log och tänkte att han hade haft tur som fick Matilda till fru.

Hon hade fött honom fyra duktiga pojkar och två vackra döttrar. Alla barnen klarade sig på egen hand och var till stor glädja för sina föräldrar.

Han stampade av snön på förstukvisten och gick in i stugan. De satte sig vid bordet och drack sitt varma kaffe. De talade om vad denna dag hade gett dem att minnas. Matilda visade sin make Ture den vackra väv hon hade i sin vävstol. Hon sade att den skulle hon ge till Vera, lilltösen som skulle gifta sig till sommaren.

Det var bråda dagar då allt skulle skuras och poleras. Allt skulle blänka och dofta gott, så granris lades ut på det trampade jordgolvet. Utanför dörren låg redan en flätad granmatta nedanför ytterdörren. Matilda var i farten från tidig morgon, hon ville ha fint då alla barnen skulle komma och fira julen i barndomshemmet.

Det började bli tid för julslakten, det var den jobbigaste tiden på hela året. Grisen skulle slaktas och saltas, korvsmet skulle kokas, palt och syltor. Fisken skulle lutas, saltsillen skulle ner i sitt saltlag. Bröd skulle bakas. Ja. det var överflödets helg, men det glömdes då barn och barnbarn kom resandes hem. Det var bara två dagar kvar till jul och mycket var inte färdigt. Det tar lite längre tid att göra saker och ting nu när man skulle fylla 83 år till våren.

Matilda skyndade till hönshuset för att hämta ägg till bullarna. När hon kom in genom dörren möttes hon som vanligt ett förfärligt oväsen av kackel från alla hönor och tuppen gol och flaxade med sina vackra vingar. Matilda hälsade på sina hönor och frågade om de hade några ägg. Försiktigt lade hon ner äggen i en korg.

På vägen till huset tyckte hon att det lyste inne i lekstugan. Det var omöjligt fanns varken ljus eller fotogenlampa. Matilda skyndade in i huset och ställde äggen på bordet och sprang ut på gården igen.

Fortsättning följer

Julsaga

En kall afton för länge sedan då man ännu inte hade elektricitet. Man hade fotogenlampor och lyktor med stearinljus i. Det gav inte mycket ljus så man kunde inte göra så mycket då kvällen kom.

Kylan var förfärlig denna bistra kväll, nordan hade slagit till med full styrka.

Det låg en liten bondgård vid skogsbrynet, där man kunde se det fladdrande ljuset från fotogenlampan. Bonden reste sig och tog ner lyktan från spiken på väggen och tände lyktljuset.  Han satte på sig sin varma sticktröja och sin varma storväst, han tryckte ner sin fårskinnsmössa över öronen  och gick ut för att utfodra sina djur. Det doftade starkt av hö och hästskit, bonden drog in den starka doften genom och pustade ljudligt ut luften. Han gick glad fram till sin vackra men gamla häst och klappade honom på sidan, han hade döpt hästen till Brunte efter sin första häst som dog för femton år sedan. Bonden hade haft sin Brunte i många år, så de båda kände varandra mycket väl. Bonden pratade alltid med hästen då han var i stallet, det gjorde han även denna sena vinterkväll. Vintern hade kommit tidigt detta år.

Bonden lade ett täcke över Bruntes rygg och gned hans ben med torr halm. Brunte njöt av att bli ompysslad och puffade till bonden med sin bakdel. Så ja, sade bonden till hästen, jag vet att du gillat att bli ompysslad.

Under tiden smög sig katten in i spiltan och strök sig mot Bruntes ben. Kon vaknade också upp och råmade högt och grisen grymtade för full hals. Bonden skrattade åt djuren och sade. - Så ja, ni skall få mat allihop. –

Tystnaden lade sig sakta i uthuset, man kunde höra hur det knäppte i väggarna av kylan och andedräkten blev till moln från både bonden och djuren munnar. Denna vinter var isande kallt det knarrade under pjäxorna när man gick i snön.

När djuren fått sitt gick bonden tillbaka till stugan. Han såg med ett leende på den slitna lekstugan som han byggde till lilljäntan då hon var bara fyra år, nu är hon gift och mor till två gossar. Han stannade en stund och såg in i stugan hur hustrun malde kaffet. Hans hjärta slog lite starkare då han såg sin fru pyssla i köket.

 Huset var inte stort med den hade varit stor nog för hans familj. Han log och tänkte att han hade haft tur som fick Matilda till fru.

Hon hade fött honom fyra duktiga pojkar och två vackra döttrar. Alla barnen klarade sig på egen hand och var till stor glädja för sina föräldrar.

Han stampade av snön på förstukvisten och gick in i stugan. De satte sig vid bordet och drack sitt varma kaffe. De talade om vad denna dag hade gett dem att minnas. Matilda visade sin make Ture den vackra väv hon hade i sin vävstol. Hon sade att den skulle hon ge till Vera, lilltösen som skulle gifta sig till sommaren.

Det var bråda dagar då allt skulle skuras och poleras. Allt skulle blänka och dofta gott, så granris lades ut på det trampade jordgolvet. Utanför dörren låg redan en flätad granmatta nedanför ytterdörren. Matilda var i farten från tidig morgon, hon ville ha fint då alla barnen skulle komma och fira julen i barndomshemmet.

Det började bli tid för julslakten, det var den jobbigaste tiden på hela året. Grisen skulle slaktas och saltas, korvsmet skulle kokas, palt och syltor. Fisken skulle lutas, saltsillen skulle ner i sitt saltlag. Bröd skulle bakas. Ja. det var överflödets helg, men det glömdes då barn och barnbarn kom resandes hem. Det var bara två dagar kvar till jul och mycket var inte färdigt. Det tar lite längre tid att göra saker och ting nu när man skulle fylla 83 år till våren.

Matilda skyndade till hönshuset för att hämta ägg till bullarna. När hon kom in genom dörren möttes hon som vanligt ett förfärligt oväsen av kackel från alla hönor och tuppen gol och flaxade med sina vackra vingar. Matilda hälsade på sina hönor och frågade om de hade några ägg. Försiktigt lade hon ner äggen i en korg.

På vägen till huset tyckte hon att det lyste inne i lekstugan. Det var omöjligt fanns varken ljus eller fotogenlampa. Matilda skyndade in i huset och ställde äggen på bordet och sprang ut på gården igen.

Fortsättning följer